Verklighet och fiktion flyter samman – var står ditt varumärke?

Arti­fi­ci­el­la influ­encers, char­mi­ga chat­bots, fals­ka nyhe­ter och alter­na­ti­va fak­ta. I dag är det svårt att skil­ja på äkta och vir­tu­ellt. För vad är äkta egent­li­gen? Och spe­lar det någon roll nu när vem som helst kan smin­ka san­ning­en med en app i telefonen?

Vi går mot en verk­lig­het där robo­tar gör allt fler av de syss­lor som vi ser som djupt mänsk­li­ga. Det fanns en gång en tro att robo­tar ald­rig skul­le kun­na ersät­ta kre­a­ti­vi­tet. Den tan­ken kan vi skro­ta. Redan i dag finns robo­tar som kla­rar allt från bak­åt­vol­ter till att skri­va blog­gin­lägg om verk­lig­het vs. fiktion.

I det­ta blog­gin­lägg går jag utan­för mitt möns­ter, min kod, och tän­ker högt – thin­king out loud – om robo­tar, AI, och förtroende.

Vem är robot?

Har du hört talas om Gabri­el­le Löwen­grip? Kanske kän­ner du till Isa­bel­la Löwen­grip, tidi­ga­re mer känd som Blondinbella?

Isa­bel­la är mul­ti­ent­re­pre­nö­ren bakom det svens­ka skön­hets­va­ru­mär­ket Löwen­grip (f.d. Löwen­grip Care & Color) som hon dri­ver till­sam­mans med Ping­is Hade­ni­us. Nume­ra är hon även klo­nad. Näs­tan i alla fall.

Gabri­el­le Löwen­grip är näm­li­gen hen­nes klon, arti­fi­ci­ell influ­encer – en inne­hålls­pro­du­ce­ran­de robot­ver­sion av Isa­bel­la. Och när hon för någ­ra vec­kor sedan intro­du­ce­ra­des för värl­den var det med ett blan­dat mot­ta­gan­de. Ömsom humo­ris­tiskt, ömsom gans­ka otrevligt.

Men är Gabri­el­le verk­li­gen en robot? Eller är kon­tot bara en sam­ling ani­me­ra­de bil­der fram­tag­na av högst mänsk­li­ga med­ar­be­ta­re på Löwen­grip som pos­tar inläggen?

Den mänskliga konsumenten

Det är inte förs­ta gång­en som äkt­he­ten i soci­a­la medi­er ham­nar på tape­ten. Men vad spe­lar det egent­li­gen för roll om vi har arti­fi­ci­el­la influ­encers, botar som chat­tar eller om vi pho­tos­hop­par oss till oli­ka världsdelar?

För fram­ti­dens före­tag kan det spe­la stor roll. Robo­ten är tro­ligt­vis den fram­ti­da med­ar­be­ta­ren – men våra kon­su­men­ter är, än så länge, fort­satt mänsk­li­ga. Och som före­tag och varu­mär­ken behö­ver vi deras förtroende.

Vem är verklig?

Veri­fi­e­ra­de kon­ton – en slags cer­ti­fi­e­ring – har fun­nits på soci­a­la platt­for­mar som Twit­ter och Instagram länge nu. Den blå boc­ken bred­vid din pro­fil­bild, emble­met som berät­ti­gar din existens.

Att veri­fi­e­ra sig kan dock vara gans­ka krång­ligt. Anting­en behö­ver du vara stor på soci­a­la medi­er (dvs. du har många föl­ja­re), eller så är du en publikt utsatt per­son (exem­pel­vis en VD eller poli­ti­ker). Eller så får du ansö­ka och helt enkelt för­li­ta dig på platt­for­mens för­må­ga att bekräf­ta att du är den du påstår dig vara eller repre­sen­te­ra. Och lyc­kas du veri­fi­e­ra ett kon­to så mås­te det bety­da att det är äkta. Visst?

Strunta i micro och nano – nu finns artificiella influencers

Vän­ta nu, hur är det då med Lil Mique­la? Den bra­si­li­ansk-ame­ri­kans­ka model­len och pop­sång­ers­kan med över 1,5 mil­jo­ner föl­ja­re, hon har ju ett veri­fi­e­rat kon­to. Men i hen­nes bio, allt­så hen­nes ”om mig”-text, står det klart och tyd­ligt att hon är en robot?

Dai­sy Jones – verk­lig eller inte – från Refinery29 uttryc­ker det väl:

Becau­se when we start thin­king about soci­al rea­li­ti­es as a wider con­cept, it soon becomes clear that authen­ti­ci­ty is a shaky notion any­way. Wit­hout sounding too much like someone’s sto­ner brot­her round a camp­fi­re, no image we choo­se to put out into the world is truly real. It’s just an image — cyborg or not.

Det spe­lar helt enkelt ing­en roll läng­re. Eller?

Förtroende i kris

Vi ver­kar ju snart inte lita på någon ändå. Den årli­ga under­sök­ning­en Edel­man Trust Baro­me­ter från 2018 visar på ett mins­kat för­tro­en­de för media, sam­ti­digt som oron över fals­ka nyhe­ter och des­in­for­ma­tion ökar. Något för­vå­nan­de mins­kar även för­tro­en­det för ”and­ra som en själv”. Kanske beror det på att våra jäm­li­kar länge varit en käl­la till infor­ma­tion och nyhe­ter via soci­a­la medi­er, genom del­ning­ar och grupp­fo­rum. Och där har vi dens senas­te tiden sett fle­ra exem­pel på ett lite brist­fäl­ligt omdöme.

Något som är mer för­vå­nan­de är att jour­na­li­sti­ken åter­häm­tar sig något. Ing­et jät­tek­liv direkt, från 54 pro­cent till 59 pro­cent – men ändå.

Möj­li­gen är det så att vi, i tider där fals­ka nyhe­ter snabbt blir alter­na­ti­va fak­ta, tyr oss till de som miss­bru­kat vårt för­tro­en­de minst.

Den medvetna konsumenten

Jag hål­ler ock­så med Resumés Yas­mi­ne Win­berg när hon skriver:

Kon­su­men­ten tycks helt enkelt vara så med­ve­ten om att influ­encern inte är auten­tisk i sina rekom­men­da­tio­ner att det inte spe­lar någon roll om den ock­så fej­kat bak­grun­den, håret, klän­ning­en – eller hela sin identitet.

Som före­tag bör vi kanske lita mer på kon­su­men­ten, att de inte låter sig påver­kas nämn­värt av vare sig arti­fi­ci­el­la influ­encers eller chat­bot-charm. Och att dagens kon­su­ment fost­ras in i ett annat med­ve­tan­de kring teknik.

Men vad inne­bär det då, när tek­ni­ken blir så pass avan­ce­rad att vi inte läng­re kan skil­ja på män­ni­ska och maskin?

Så – vem är robot?

När Goog­le demon­stre­ra­de Duplex och sin Assi­stant var det många som höj­de på ögon­bry­nen över hur den arti­fi­ci­el­la assi­sten­ten till­sy­nes obe­hind­rat behärs­ka­de att boka såväl fris­ör­tid som restau­rang­be­sök. I tele­fon med en verk­lig människa.

Än så länge kal­lar Goog­le Duplex för ett expe­ri­ment, men tek­ni­ken finns där. Det är med and­ra ord bara en frå­ga om mog­nad innan den införs i stor ska­la. För en del lär­do­mar har de nog fått av sin ”smar­ta” Goog­le Home som – åtminsto­ne på svens­ka – ännu inte rik­tigt är så… smart.

Ge dig till känna

Zen­desk, en av värl­dens störs­ta leve­ran­tö­rer av chat­bots, skri­ver på sin webbsida:

Chat­bot con­ver­sa­tions should never sli­de sne­a­kily into human hands. Though it might seem smoot­her not to ack­now­led­ge the trans­fer, trans­pa­ren­cy is key. When humans take over chat­bot con­ver­sa­tions, they should reve­al them­sel­ves right away.

Trans­pa­rens är en vik­tig nyc­kel. Där­e­mot är vi kanske för snab­ba med att sät­ta tek­ni­ken som nor­men, och män­ni­skan som undan­ta­get. För långt i från alla är mog­na den här utvecklingen.

Märkning, ett steg mot transparens

Att illu­sio­nen spric­ker, och robo­ten ”outas” först när en män­ni­ska mås­te kli­va in och han­te­ra något är det till­räck­ligt trans­pa­rent och tyd­ligt för mig som kon­su­ment? Bor­de det kanske vara tvärt om?

På sam­ma sätt som man kan ”veri­fi­e­ra” sitt kon­to på Instagram kanske en chat­bot eller AI ska cer­ti­fie­ras och mär­kas tyd­ligt för konsumenten?

Byg­ger vi verk­li­gen för­tro­en­de­ka­pi­tal genom att låta robo­tar­na kom­men­te­ra och ta hand om kun­der­na, fram till att det ski­ter sig?

Om trans­pa­rens är led­or­det bor­de vi hell­re tyd­ligt visa att vi använ­der robo­tar för att för­enk­la och effek­ti­vi­se­ra upp­le­vel­sen för dig som kon­su­ment. Och skul­le det upp­stå kni­vig­he­ter, ja då kli­ver män­ni­skan in.

Adapt or die?

Vi är ändå, för­hål­lan­de­vis, snab­ba på att haka på de senas­te tek­nis­ka lös­ning­ar­na. Mark­nads­fö­rings­bran­schen inte minst. Auto­ma­ti­se­ring av tidi­ga­re mer hant­verks­mäs­si­ga kom­mu­ni­ka­tions­be­styr blev med ett klick mer effek­tivt sam­ti­digt som nyt­tig kon­su­ment­da­ta ström­ma­de in.

Något vi dessvär­re varit säm­re på är att vara trans­pa­ren­ta med hur tek­ni­ken används, och till vil­ket syf­te. Vil­ket inte är så bra för det där för­tro­en­det vi för­sö­ker byg­ga med våra kon­su­men­ter. För­tro­en­de är grund­bul­ten i en lång­sik­tig rela­tion, och lång­sik­ti­ga rela­tio­ner är defi­ni­tivt en affärsangelägenhet.

Läs gär­na mer om vik­ten av att byg­ga ett för­tro­en­de, ett kom­mu­ni­ka­tions­ka­pi­tal, i den­na arti­kel från Knt­nt Maga­sin.

Öppenhet fortsatt en mänsklig egenskap

Nu menar inte jag att du inte ska använ­da robo­tar eller and­ra auto­ma­tions­lös­ning­ar. Men jag tror att före­tag som är 100 pro­cent trans­pa­ren­ta med när det är en robot och inte, har långt myc­ket mer att vin­na i den lång­sik­ti­ga kam­pen om kunden.

Den dag vi själ­va inte läng­re kla­rar av att skil­ja på verk­lig­het och fik­tion, då har varu­mär­ket chan­sen att stå för äktheten.

Decem­ber och året går mot sitt slut, visst får man då ägna sig åt att bli lite filo­so­fiskt funderande? 😉