Väg dina ord på våg

I tre lite läng­re delar har jag gett tips för bätt­re webb­tex­ter. Jag har dis­ku­te­rat hur långa tex­ter kan och får vara, hur man kan tän­ka som en redak­tör för att själv göra sina tex­ter bätt­re samt listat någ­ra van­li­ga och utmär­kan­de fel. Den enk­la anled­ning­en till att göra tex­ter bätt­re (eller att göra bätt­re tex­ter för den delen) är att de tjä­nar på det. Det vik­ti­ga, under­hål­lan­de eller lägereldstriv­sam­ma du har att berät­ta fly­ger helt enkelt bätt­re. Du når läsa­ren utan att det bli extra bru­sigt på vägen.

Myc­ket mate­ri­al här på KNTNT Maga­sin hand­lar om con­tent mar­ke­ting. Kanske kan någon där­för ledas att tro att det här med att väga ord och sta­va rätt är vik­ti­gast för de som talar med egen röst, i blog­gar, krö­ni­kor och pod­dar eller vlog­gar (allt är inte bara impro­vi­sa­tion och memo­re­ra­de kun­ska­per om du trod­de det)? Inte då. Tvärt om fak­tiskt, det är lät­ta­re att bort­se från uppen­ba­ra fel om det före­kom­mer i en per­son­lig stil. I tex­ter som ska över­ty­ga på and­ra sätt och ge fak­ta är läsa­re myc­ket mer känsliga.

Text är inte bara blogg

De förs­ta tex­ter­na som behö­ver en över­syn kanske inte är före­ta­gets blogg. Det där sce­na­ri­ot där en poten­ti­ell läsa­re går någon annan­stans på grund av under­må­ligt språk är lika aktu­ellt när det gäl­ler pro­dukt­tex­ter och leverans­vill­kor. Men kon­se­kven­sen är mer direkt känn­bar – ni har för­lo­rat en kund. Tänk efter, finns det någ­ra tex­ter på er webb som är slar­vi­ga? Någ­ra som inne­bär en risk att ni fram­står som ose­ri­ö­sa? Om så är fal­let så vet du var du ska bör­ja redigeringsarbetet.

Flytande köksengelska?

I Sve­ri­ge är vi duk­ti­ga på eng­els­ka. Vi övar gär­na när vi träf­far eng­elsk­språ­ki­ga (det mås­te vara svårt att lära sig svens­ka för en britt som flyt­tat hit?) och stän­digt får vi beröm från omvärlden.

”Tack” säger vi ”det är nog för att vi inte dub­bar våra tv-pro­gram. Och så sko­lan för­stås. Free education!”.

Sedan skri­ver vi ’flu­ent’ efter ”Eng­els­ka:” i cv:t.

Fred­rik Lind­ström lär ta såda­na språkskry­ti­sar i sin när­het till närms­ta kök­slå­da och be dem namn­ge van­li­ga verk­tyg. Få, som fak­tiskt inte är fly­tan­de på ett språk, kla­rar såda­na utma­ning­ar. Tes­ta själv:

Kan du vad alla red­ska­pen heter på engelska?

Vad är poäng­en med det här nu då? Låt en per­son med eng­els­ka som moders­mål gå ige­nom era eng­els­ka tex­ter. Det krävs en hög språk­lig nivå för att uttryc­ka sig pre­cist; för att säga det man menar. Sak­nas den nivån är ris­ken att man menar det man kan säga. Vad det än kan vara.

Text är allt­så inte bara blog­gar, pro­dukt­tex­ter eller pre­sen­ta­tio­ner. Det tala­de och på and­ra sätt för­med­la­de ordet är ock­så en del av en slags text.

Carl-Hen­ric Svan­bergs ursäktstal till off­ren för BP:s sto­ra läc­kage i mex­i­kans­ka gol­fen bor­de ha kol­lats av någon som fak­tiskt kan eng­els­ka. Då skul­le Carl-Hen­ric Svan­berg (eller hans med störs­ta san­no­lik­het nor­disk­språk­li­ga tal­skri­va­re) fått veta att ”small peop­le” inte kom­mer upp­fat­tas som ”van­ligt folk”. Det hade ock­så varit bra om sam­ma per­son fått en för­hand­s­titt på Svens­ka Fot­bolls­för­bun­dets pep­pi­ga hash­tag #clap­forswe­den inför VM i Kana­da 2015 ock­så. Då hade han eller hon kanske kun­nat påpe­ka att clap på eng­els­ka ock­så är slang för gonorré?

Köks­red­skap från väns­ter till höger:
Spa­tu­la, whisk, tong, lad­le och helt enkelt spaghet­ti grabber