Skapa ditt eget sound

Hör Gabri­el­la läsa sin krö­ni­ka eller läs den själv.

En cover här­mar inte ori­gi­na­let. Här­mar gör bara kopi­or­na. En bra cover har fat­tat tjus­ning­en och styr­kan i att för­med­la gam­la san­ning­ar på ett nytt sätt – uti­från en ny kontext.

Pre­cis som covern är bero­en­de av ori­gi­na­let behö­ver även den all­ra bäs­ta av ori­gi­nal­lå­tar få sig en cover då och då. Det behövs någon annan för att tol­ka de befint­li­ga ton­gång­ar­na och text­fra­ser­na. Någon annan som med sina utmär­kan­de drag, per­son­lig­het och erfa­ren­het kan blå­sa nytt liv i inne­hål­let och bana väg för nya insik­ter och upp­le­vel­ser hos publiken.

Unge­fär så tän­ker jag att vi mås­te han­te­ra de varu­mär­ken vi väl­jer att enga­ge­ra oss i.

Ett varu­mär­ke är ing­et sta­tiskt som all­tid är eller kom­mer att vara. Ett varu­mär­ke är själ­va upp­fatt­ning­en av ett före­tag, det vi för­knip­par med ett visst mär­ke, pro­dukt eller orga­ni­sa­tion. Varu­mär­ken kan ald­rig ägas. De föds och lever sitt eget liv i våra huvuden.

I min för­ra krö­ni­ka pra­ta­de jag om hur du kan hit­ta ditt eget per­son­li­ga con­tent och om hur vik­tigt det är att våga byg­ga vida­re på det inne­håll som du är upp­fylld av.

Den insik­ten och de egen­ska­per som just du har, de ska du sam­man­fö­ra med ditt före­tags vär­de­grund. Du mås­te ge dig in i en tolk­ning av de vär­den, den mis­sion eller vision ni står för.

För att kun­na göra din tolk­ning mås­te du först se hela bilden.

Vad menar ditt före­tag med att ni ska – låt oss säga – job­ba för en håll­bar framtid?

(Jag tar ordet håll­bar som exem­pel eftersom det för­mod­li­gen är ett av de van­li­gas­te visio­nä­ra ord som används just nu. Där­för blir det så oer­hört lätt urvatt­nat om man inte är helt på det kla­ra med vad det egna före­ta­get menar när man pra­tar håll­bar­het och på vil­ket sätt det ska få genom­sy­ra verksamheten.)

Det här upp­le­ver jag att många orga­ni­sa­tio­ner behö­ver kom­mu­ni­ce­ra både ofta­re och mer djuplo­dan­de. Det är inte okej att läm­na sin med­ar­be­ta­re med vaga aning­ar om vad som möj­ligt­vis kan vara före­ta­gets vik­ti­gas­te kärn­frå­ga. Näm­li­gen var­för man finns.

Så. Ifrå­ga­sätt. Och slu­ta inte frå­ga för­rän du helt har förstått.

När du är glas­klar över målen och vär­de­ring­ar­na är det dags att fär­ga dem. Adde­ra din kom­pe­tens, kryd­da med dina egen­ska­per och gestal­ta allt uti­från dina per­son­li­ga värderingar.

För så länge jag inte gör mina egna tolk­ning­ar av före­ta­gets vär­de­grund kan de inte hel­ler få liv genom mig. Jag blir mer som en trött kopia som ing­en rik­tigt tror på istäl­let för en liv­full cover redo att ta värl­den med storm.

Fun­de­ra på vil­ket sätt du kan för­stär­ka upp­le­vel­sen av ditt före­tag. Du mås­te inte själv fyl­la hela bil­den – det räc­ker att du speg­lar en del av en helhet.

Jag bor i Göte­borg. Vill jag åka kol­lek­tivt åker jag med Väst­tra­fik som tra­fi­ke­rar regi­o­nen med sina bus­sar, båtar, spår­vag­nar och tåg.

Varu­mär­ket Väst­tra­fik har fått många tuf­fa tör­nar de senas­te åren på grund av bland annat ett svår­be­grip­ligt betal­sy­stem och nya ita­li­ens­ka spår­vag­nar som bör­jat ros­ta innan de ens nått rälsen.

Det är en bild av varu­mär­ket Västtrafik.

En helt annan föd­des en tors­dags­mor­gon på en av de sto­ra tra­fik­le­der­na in till Göteborg.

Jag sit­ter på bus­sen för­sjun­ken i en bok. Vid en håll­plats rycks jag ur den spän­nan­de hand­ling­en när jag i ögonvrån ser hur buss­chauf­fö­ren plöts­ligt stäl­ler sig upp.

Han läm­nar sitt förar­sä­te, går fram mot den främ­re buss­dör­ren och lutar sig ut. Sam­ti­digt ser jag en man rusa över pen­del­par­ke­ring­en i rikt­ning mot bus­sen. Jäk­tad och uppen­bar­li­gen väl­digt mån om att hin­na med just den här turen.

Innan han hin­ner fram ropar buss­chauf­fö­ren åt honom:

– Glöm inte låsa bilen!

Nu har buss­chauf­fö­ren allas upp­märk­sam­het och på bus­sen utbris­ter en slags känslo­mäs­sig tyst applåd. Fle­ra ler.

Det andas så myc­ket omtänk­sam­het i det buss­chauf­fö­ren gör. Inte bara det fak­tum att han invän­tar den stres­sa­de man­nen. Utan även att han gör sig besvä­ret att läm­na sin plats och off­ra dyr­bar tid i en redan pres­sad tid­ta­bell. Hans hand­ling med­för ock­så att man­nen inte behö­ver ägna res­ten av sin arbets­dag åt att fun­de­ra på om han lås­te sin bil eller inte.

Hade då någon frå­gat mig om Väst­tra­fiks vär­de­grund hade jag haft sva­ret väl­digt klart för mig. Det såg den buss­chauf­fö­ren till. Han hade gjort sin tolk­ning av Väst­tra­fiks led­ord – enkelt, pålit­ligt, smart.

På sam­ma gång som han givet­vis är sig själv och sitt eget per­son­li­ga varu­mär­ke är han även Väst­tra­fiks repre­sen­tant och varu­mär­kes­byg­ga­re ute i verk­li­ga livet.

Här upp­står ett sant vär­de. Ett upp­levt vär­de. Ett slags True Con­tent som väx­er fram när före­ta­gets vär­de­grund och hans eget var­för blir till en ny, helt unik ver­sion av varumärket.

Jag äls­kar när väl­gjor­da reklam­kam­pan­jer spri­der sig som löpel­dar genom det soci­a­la medi­a­land­ska­pet. Och jag äls­kar när före­tag inser det sto­ra vär­det av att låta alla med­ar­be­ta­re upp­le­va och lära kän­na det egna varu­mär­ket. När man får pra­ta om det, tes­ta att leva och ana­ly­se­ra det och får väga det mot egna egen­ska­per och per­son­li­ga över­ty­gel­ser. Sam­ti­digt som man behö­ver växa utåt mås­te man växa inåt. Det är så man väx­er sam­man och starkare.

I det mest välk­ling­an­de före­tag vim­lar det av spän­nan­de och medryc­kan­de covers. De egna tolk­ning­ar­na av den gemen­sam­ma basen, de gemen­sam­ma vär­de­na och ton­gång­ar­na som får nytt liv genom med­ar­be­tar­nas färgningar.

Vi har de senas­te åren byggt mäng­der av nya sce­ner och are­nor där alla des­sa covers kan höras och ta för sig. Jag talar givet­vis om alla platt­for­mar för soci­a­la medier.

Vad de per­son­li­ga tolk­ning­ar­na kan göra för nyt­ta i kom­men­ta­rer­nas och sprid­ning­ar­nas tide­varv, då vi för­li­tar oss mer till män­ni­skor vi redan har kon­takt med, är inte sär­skilt svårt att före­stäl­la sig.

Inte hel­ler vil­ken effekt det har på själv­käns­lan och den per­son­li­ga utvecklingen.

Där­för. Gräv där du står: Vem är du? Vad vill du? Vad vill före­ta­get? Och varför?

Leta efter mins­ta gemen­sam­ma nämnare.

Där kom­mer du hit­ta din och ditt före­tags gemen­sam­ma väg och fram­gångsre­cep­tet på ett enga­ge­rat, tro­vär­digt och liv­fullt innehåll.

Medan du fun­de­rar på hur din cover kan låta, vill jag tip­sa om den som min favo­ritjazz­sång­ers­ka Ida Sand gör på Neil Young-låten Hey Hey, My My.

Tack för nu.

https://​www​.youtu​be​.com/​w​a​t​c​h​?​v​=​X​Y​1​N​U​a​P​n​jKc