Oraklet från Mountain View

Det är janu­a­ri 2013. Utan­för mitt fönst­ret är allt grått och vått – som det bru­kar vara i Göte­borg. Jag sit­ter fram­för min dator för att frå­ga orak­let i Mountain View om något jag har grubb­lat på.

⁂

Det är näs­tan på dagen nio år efter att jag grun­da­de web­by­rån som jag pre­cis har lämnat.

Under de nio åren har före­ta­get vux­it från ingen­ting till en av Sve­ri­ges störs­ta kom­mu­ni­ka­tions­by­rå­er alla kategorier.

Till­väx­ten har varit orga­nisk och skett med lön­sam­het. Och snabbt. Så snabbt att Dagens Indu­stri utnämn­de bola­get till Super­ga­sell och vi fick ta emot pris ur prins Dani­els hand.

⁂

På skär­men stir­rar orak­let på mig. Eller åtminsto­ne en inkar­na­tion av den/​det. Under två sto­ra run­da ring­ar gapar orak­lets mun. Vän­tan­de på min fråga.

⁂

Web­by­rån gick knac­kigt de förs­ta åren. Vi var fyra, och mark­nads­för­de våra tjäns­ter som folk gör mest.

En sak skil­de oss från de fles­ta: Vi dela­de med oss av vår kod och vår kun­skap i oli­ka forum. Obe­grip­ligt tyck­te min hust­ru: Var­för ge bort levebrödet?

Jag är anhäng­a­re av fri pro­gram­va­ra och öppen käll­kod, och vil­le leva som jag lär­de. Tids nog skul­le det beta­la sig. Det var jag över­ty­gad om.

⁂

Orak­let vän­tar på min frå­ga. Jag skri­ver: ”open sour­ce mar­ke­ting”. Orak­let sva­rar inte. Jag mås­te först väl­ja det röda pill­ret eller det blå pillret.

Det blå om jag tror jag har tur. Det ger mig ett och alle­nast ett svar. Jag kom­mer för­bli lyck­ligt ove­tan­de om nyan­ser och alter­na­ti­va svar.

Det röda om jag söker kun­skap. Det ger ing­et defi­ni­tivt svar – bara en mas­sa tänk­ba­ra. Jag mås­te själv söka insikt i dem.

⁂

På web­by­rån dela­de vi med oss av kod och kun­skap utan krav på mot­pre­sta­tion. I bör­jan hän­de ing­et. Men så bör­ja­de det loss­na. Någon som hade använt vår kod anli­ta­de oss för ett pro­jekt. Någon annan som vi hade hjälpt anli­ta­de oss för att byg­ga en webbplats.

Sak­ta men säkert fick vi fler och stör­re upp­drag. Vi kun­de anstäl­la fler med­ar­be­ta­re. De dela­de ock­så med sig av kod och kun­skap. Det gav oss än fler och än stör­re upp­drag. Och så vida­re. Vi ham­na­de i en upp­åt­gå­en­de spiral.

⁂

Jag väl­jer det röda pill­ret. Orak­let i Mountain View spyr ut svar efter svar på min skärm. Tio åt gång­en. Ord­na­de från de mest till de minst rele­van­ta – enligt orak­lets mening.

⁂

Det var när web­by­rån fick den förs­ta mil­jonor­dern som pol­let­ten föll ned. Det var våren 2008.

Tele­fo­nen ring­de och jag sva­ra­de. Det var utveck­lings­che­fen på Dagens Indu­stri. Han och IT-che­fen vil­le träf­fa oss för att pra­ta om ett upp­drag. Så blev det, och vi fick upp­dra­get att byg­ga DiTV.

Hur hade de hört talas om oss? (Vi var bara 6 per­so­ner vid till­fäl­let.) Och vik­ti­ga­re: Vad hade vi gjort för att för­tjä­na deras för­tro­en­de att job­ba med deras pre­stige­pro­jekt? Jag frå­ga­de, och de berät­ta­de: De hade en tid följt oss på vår blogg och i forum, för­stått att vi kun­de vår sak, och gil­la­de vår öppenhet.

Det var då jag bör­ja­de inse att delat inne­håll är ett kraft­fullt sätt att mark­nads­fö­ra och dri­va försäljning.

⁂

Jag ögnar genom sva­ren som orak­let har läm­nat på min skärm.

Ett ord dyker upp i text­mas­san: ”con­tent mar­ke­ting”. Jag vet inte vad det bety­der. Har ald­rig hört det för­ut. Men jag gis­sat att det bety­der mark­nads­fö­ring med inne­håll. Det som gjor­de byrån jag pre­cis har läm­nat så fram­gångs­rik. Jag ber orak­let att berät­ta mer.

⁂

Upp­dra­get på Dagens Indu­stri gick bra. De vil­le anli­ta oss till ännu ett pro­jekt och vi väx­te. Ett år sena­re var vi sex­ton och hade lan­dat vårt förs­ta upp­drag på över 2 mil­jo­ner. Kun­den vad SF Bio. Ännu ett år sena­re var vi runt tju­go­fem med­ar­be­ta­re och året där­på när­ma­re fem­tio. När jag slu­ta­de kun­de jag stolt tit­ta till­ba­ka på ett lön­samt före­tag med sjut­tio anställ­da och dröm­kun­der inklu­si­ve Lunds Uni­ver­si­tet, Uni­o­nen, Mode­ra­ter­na, IKEA, Bon­ni­er Tid­skrif­ter, TV2 Dan­mark med flera.

Fram­gång föder fram­gång. Det är en del av för­kla­ring­en till att det gick så bra. Kun­ni­ga och enga­ge­ra­de med­ar­be­ta­re en annan. Och vårt inne­håll en tredje.

Under mina år pro­du­ce­ra­de vi hund­ra­tals blog­gin­lägg, 200+ utbild­nings­fil­mer, två årli­ga kon­fe­ren­ser, tre böc­ker och ett och annat galet upp­tåg. Det gav utdelning.

⁂

Orak­let från Mountain View visar mig sidor från Con­tent Mar­ke­ting Insti­tu­te, Copy­blog­ger, Hei­di Cohen, Top Rank Blog med fle­ra käl­lor. Jag läser och inser att det vi gjor­de på web­by­rån kal­las con­tent mar­ke­ting. Men vik­ti­ga­re: Jag får svar på det som jag har grubb­lat på.

⁂

Jag läm­na­de web­by­rån och sål­de mina akti­er för att låta de and­ra delä­gar­na ta byrån dit de ville.

Själv vil­le jag hål­la mig kvar i gräns­lan­det där tek­nik möter mark­nads­fö­ring och kom­mu­ni­ka­tion. Hjäl­pa and­ra före­tag att använ­da inne­håll för att dri­va affä­rer – så som vi hade gjort på webbyrån.

Men om jag ska över­ty­ga dig och dina kol­le­gor att bju­da på er kun­skap likt öppen käll­kod så behöv­de jag bevis på att det fun­ge­rar. Finns det? Det var vad jag frå­ga­de orak­let från Mountain View om. Och Goog­le sva­ra­de: Ja!