Nytt direktiv om digital upphovsrätt

Upp­hovs­rät­ten är en grund­läg­gan­de skydds­funk­tion för lit­te­rärt och konst­när­ligt ska­pan­de som ger upp­hovs­man­nen en exklu­siv rätt till sitt verk. Som utgångs­punkt till­fal­ler allt­så upp­hovs­rät­ten den per­son som ska­pat ver­ket, upp­hovs­man­nen, men det är möj­ligt att regle­ra frå­gan om för­fo­gan­de över upp­hovs­rätt i ett avtal (upp­drags­av­tal, anställ­nings­av­tal, kol­lek­tivav­tal eller dylikt).

Upp­hovs­rät­ten är inde­lad i en ide­ell och en eko­no­misk rät­tig­het. Den ide­el­la rät­ten inne­bär en skyl­dig­het att namn­ge upp­hovs­man­nen vid använd­ning av ett skyd­dat verk samt en skyl­dig­het att respek­te­ra ver­ket. Den ide­el­la rät­ten kan inte över­lå­tas i sin hel­het, men en upp­hovs­man kan i viss mån efter­ge sådan rätt.

Den eko­no­mis­ka rät­tig­he­ten inne­bär att rät­tig­hets­in­ne­ha­va­ren beslu­tar om och på vil­ket sätt ett verk får kopie­ras eller göras till­gäng­ligt för all­män­he­ten. Den eko­no­mis­ka rät­ten kan fritt över­lå­tas, helt eller del­vis, till exem­pel­vis en arbets­gi­va­re eller en publicist.

Del av EU:s övergripande digitaliseringsstrategi

Utveck­ling­en av digi­tal tek­nik har för­änd­rat sät­tet på vil­ket verk och and­ra skyd­da­de als­ter ska­pas, pro­du­ce­ras, dis­tri­bue­ras och används. EU har där­med sett ett behov av att anpas­sa lag­stift­ning­en till den nya digi­ta­la mil­jön, vil­ket nu skett genom ett direk­tiv om digi­tal upp­hovs­rätt, även kal­lat ”Copy­right-direk­ti­vet”.

Refor­men är en del av EU:s över­gri­pan­de digi­ta­li­se­rings­stra­te­gi om eta­ble­ring­en av ”the Digi­tal Sing­le Mar­ket”. Copy­right-direk­ti­vet inne­hål­ler fler­ta­let nya skyl­dig­he­ter för de aktö­rer som nytt­jar upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat mate­ri­al i digi­tal mil­jö i kom­bi­na­tion med utö­ka­de ersätt­nings­möj­lig­he­ter för upphovsmän.

Syftet med stormig länkskatt

En av direk­ti­vets två mest kon­tro­ver­si­el­la bestäm­mel­ser är den så kal­la­de ”länkskat­ten”, som har till syf­te att för­bätt­ra möj­lig­he­ter­na för rät­tig­hets­in­ne­ha­va­re att för­hand­la och få ersätt­ning för att deras verk nytt­jas av kom­mer­si­el­la tjäns­te­le­ve­ran­tö­rer. Bestäm­mel­sen åter­finns i arti­kel 11 i Copy­right-direk­ti­vet och har ska­pat en viral storm blan­dad med gläd­je, ils­ka och miss­för­stånd under den senas­te tiden.

Av fler­ta­let kri­ti­ker har bestäm­mel­sen tol­kats som ett för­bud mot att län­ka till tid­ning­arsar­tik­lar genom exem­pel­vis soci­a­la medi­er, i och med att delar av rubrik eller text kan före­kom­ma i sådan hyperlänk.

Arti­kel 11 inne­bär i huvud­sak att medi­e­hus ges möj­lig­het att krä­va ersätt­ning för använd­ning av deras artik­lar. Den pri­mä­ra avsik­ten är att sådan ersätt­nings­skyl­dig­het ska omfat­ta aktö­rer såsom Goog­le, YouTu­be och Facebook.

Skyl­dig­he­ten att utge ersätt­ning är dock begrän­sad och kom­mer inte inne­bä­ra en inskränk­ning i möj­lig­he­ter­na att kost­nads­fritt dela hyper­län­kar till nyhets­ar­tik­lar med ensta­ka ord eller myc­ket kor­ta utdrag. Det kom­mer även att vara tillå­tet att använ­da del av verk med det s.k. citatun­dan­ta­get utan att behö­va erläg­ga ersättning.

Aktö­rer såsom de kom­mer­si­el­la nyhets­saj­ter­na Omni och Goog­le News kom­mer där­e­mot vara skyl­di­ga att teck­na en licens med medi­a­hu­sen och beta­la ersätt­ning för att kun­na visa ingres­ser eller kor­ta­re delar av artik­lar (snip­pets) genom deras tjänst. Sam­ma sak gäl­ler i prin­cip alla kom­mer­si­el­la webb­si­dor som på lik­nan­de sätt pub­li­ce­rar län­kar med snippets.

Innebörden av ifrågasatt uppladdningsfilter

Den and­ra kon­tro­ver­si­el­la delen i Copy­right-direk­ti­vet är arti­kel 13, vil­ket berör hur upp­hovs­rätts­skyd­dat mate­ri­al ska han­te­ras av tjäns­te­le­ve­ran­tö­rer såsom Face­book, Twit­ter, Red­dit och Youtu­be som till­han­da­hål­ler använ­dar­ge­ne­re­rad infor­ma­tion. Arti­kel 13 inne­bär en skyl­dig­het för kom­mer­si­el­la tjäns­te­le­ve­ran­tö­rer att se till att upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat mate­ri­al som pub­li­ce­ras utan upp­hovs­man­nens sam­tyc­ke fil­tre­ras från plattformen.

Kra­vet kom­mer att inne­bä­ra utö­ka­de skyl­dig­he­ter för tjäns­te­le­ve­ran­tö­rer såsom exem­pel­vis Youtu­be, vil­ka mås­te fin­na lös­ning­ar för att han­te­ra sådant krav på fil­tre­ring rent tekniskt.

I och med att Copy­right-direk­ti­vet undan­tar upp­ladd­ning i icke kom­mer­si­ellt syf­te kom­mer fler­ta­let aktö­rer, som exem­pel­vis Wiki­pe­dia, att undan­tas från kra­vet på upp­ladd­nings­fil­tre­ring. Vis­sa lätt­na­der kom­mer även tilläm­pas på star­tup platt­for­mar, dvs. såda­na platt­for­mar vars tjäns­ter har varit till­gäng­li­ga för EU-publi­ken under en kor­ta­re tid än tre år och vars års­om­sätt­ning är på mind­re än 10 mil­jo­ner euro, i för­hål­lan­de till kra­vet på filtrering.

Syf­tet med det­ta är tro­li­gen att ska­pa en balan­se­rad mark­nad, då en hand­full eta­ble­ra­de tjäns­te­platt­for­mar i dags­lä­get är dominerande.

Konsekvenserna av länkskatten och uppladdningsfiltret

Ryk­ten och spe­ku­la­tio­ner som gör gäl­lan­de att den nya länkskat­ten, vil­ket i sig är en något miss­vi­san­de benäm­ning, är slu­tet för inter­net som vi kän­ner det är med stor san­no­lik­het över­driv­na. Hyper­län­kar till nyhets­ar­tik­lar inne­hål­lan­de ensta­ka ord eller myc­ket kor­ta utdrag ska även fort­sätt­nings­vis kun­na delas fritt. I des­sa fall kom­mer följakt­li­gen inte krä­vas att någon avgift erläggs till upphovsrättsinnehavaren.

En annon­sör bör dock alltjämt vara med­ve­ten om att län­kar som inne­hål­ler mer omfat­tan­de utdrag från artik­lar san­no­likt kan kom­ma att krä­va licens från rät­tig­hets­in­ne­ha­va­ren för pub­li­ce­ring. Copy­right-direk­ti­vet kom­mer allt­så inte att gäl­la rena län­kar, som inte har någon ytter­li­ga­re infor­ma­tion, eller för ensta­ka ord och myc­ket kor­ta utdrag av tex­ten. Hur långt möj­lig­he­ten till ersätt­nings­fri länk­ning, dvs. vad som avses med ”ensta­ka ord” eller ”kor­ta utdrag”, är där­e­mot inte helt tyd­ligt. Vad det­ta inne­bär kan vi inte kan ge ett när­ma­re svar på för­rän prax­is i områ­det växt fram.

I spe­ku­la­tio­ner kring länkskat­tens kon­se­kven­ser befa­ras det att regle­ring­en kom­mer inne­bä­ra en minsk­ning av länk­tra­fi­ken till medi­er. Goog­le har på eget ini­ti­a­tiv under­sökt regle­ring­ens poten­ti­el­la verk­ning­ar och menar att det kan kom­ma att mins­ka pub­li­cis­ter­nas nät­tra­fik med hela 45 pro­cent. Siff­ror­na är base­ra­de på ett test som Goog­le genom­för­de bör­jan av feb­ru­a­ri där sök­mo­torn tog bort delar av tex­ten från sökre­sul­ta­ten i Goog­le News.

Kra­ven i arti­kel 11 och 13 kan inne­bä­ra en del bekym­mer för mind­re aktö­rer då de kan få svårt att ta kost­na­den för licens­av­tal med rät­tig­hets­in­ne­ha­var­na, respek­ti­ve infö­ran­det av ett upp­ladd­nings­fil­ter. För­de­lar­na i länkskat­ten är givet­vis de poten­ti­el­la intäk­ter­na som gene­re­ras till fram­förallt medi­e­hu­sen. Skyl­dig­he­ten för använ­da­ren att teck­na licens ska­par även en utö­kad kon­troll över hur saker sprids och publiceras.

Vad händer nu?

Innan allt är klart mås­te över­ens­kom­mel­sen slut­li­gen god­kän­nas efter omröst­ning i Euro­pe­is­ka uni­o­nens råd och i Euro­pa­par­la­men­tets kam­ma­re, som i dags­lä­get för­vän­tas att ske under mars eller april 2019. Om direk­ti­vet antas mås­te regle­ring­en imple­men­te­ras i den svens­ka lag­stift­ning­en, vil­ket beräk­nas ske tidi­gast under 2020.

Mark­nads­fö­ra­re mås­te fort­sätt­nings­vis noga över­vä­ga hur artik­lar delas och sprids samt hur upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat mate­ri­al kan pub­li­ce­ras genom dess platt­for­mar, och avgö­ra om licens krävs före pub­li­ce­ring eller om upp­hovs­rätt hind­rar att alst­ren lad­das upp.