Har webbplatsen överlevt sig själv?

Bri­an Solis säger att webb­plat­ser suger.

Pon­tus Staun­strup berät­tar att många kom­mu­ni­ka­tö­rer och mark­nads­fö­ra­re ifrå­ga­sät­ter nöd­vän­dig­he­ten av att läg­ga tid på den egna saj­ten när det finns soci­a­la medi­er, My News­desk och and­ra spe­ci­a­li­se­ra­de forum med snabbt genomslag.

Joa­kim Arham­mar häv­dar att inga webb­plat­ser finns om tio år.

Har de rätt? Det fun­de­rar Tho­mas, Robert och jag (Pia) på i vec­kans avsnitt av Knt­nt Radio.

Är webbplatsen död?

I sön­dags (3 sep­tem­ber 2017) pub­li­ce­ra­de Pon­tus Staun­strup ett blog­gin­lägg med den kitt­lan­de rubri­ken: Är webb­plat­sen död?

Jag läs­te den med stor behåll­ning och tänk­te: Det­ta mås­te vi pra­ta om i näs­ta avsnitt av Knt­nt Radio. Så blev det ock­så. I ons­dags sat­te Tho­mas, Robert och jag oss ned fram­för mik­ro­fo­ner­na och sam­ta­la­de om Pon­tus blogginlägg.

Egent­li­gen pra­tar vi om tre artik­lar. För Pon­tus byg­ger sin på Con­tent Maga­zi­nes inter­vju med Bri­an Solis (ana­ly­ti­ker på Alti­me­ter) och ett Lin­ke­dIn-inlägg av Jokam Arham­mar (inne­hålls­spe­ci­a­list på Springtime).

Bri­an Solis säger:

I think eve­ryt­hing is dis­rup­ting web­si­tes, becau­se web­si­tes suck. That’s the fault of mar­ke­ters. We haven’t chal­leng­ed our­sel­ves to rei­ma­gi­ne what a web­si­te should be sin­ce 1995. They are a hor­rib­le expe­ri­ence today, becau­se they are built based on a web 1.0/analogue world.

[…]

The most inno­va­ti­ve we get now is injecting flash or immer­si­ve tech­no­lo­gy like VR, but they are still being built on a pre­mi­se that isn’t enga­ging con­su­mers in the way they want.

Det är att ta i. Men det lig­ger något i ande­me­ning­en: Dagens webb­plat­ser föl­jer sam­ma logik som för tju­go år sedan – trots ny tek­nik och nya möjligheter.

Bri­an Solis fortsätter:

…thin­king about how peop­le make deci­sions, one of the very last things they want is a tedi­ous website—consumers are loo­king for quick answers. I did rese­arch with Goog­le around ‘micro moments’—into how peop­le make deci­sions. They just want to get to the next step, in the minu­tes they have avai­lab­le, whi­le they are loo­king at their smartp­ho­nes. So, in some cases voice is going to be the next plat­form, so is video, or tra­di­tio­nal mobi­le UIs, but not one is going to dis­pla­ce the other. What they will all do col­lecti­vely, is make lega­cy plat­forms obso­le­te, unless web­si­tes evol­ve; which they can and should.

Tho­mas, Robert och jag hål­ler med om bety­del­sen av micro moments i fram­ti­den, och tror ock­så webb­plat­ser behö­ver utveck­las för att stöd­ja ett sådant bete­en­de. Av det drar vi slut­sat­sen att webb­plat­ser fak­tiskt behövs. Något som Joa­kim Arham­mar inte tycks tro.

Joa­kim Arham­mar, som vi kän­ner som en ana­ly­tisk och insikts­full per­son, går helt rogue i sitt Lin­ke­dIn-inlägg från i våras. Han skriver:

The web­si­te is a lousy way to pre­sent infor­ma­tion and that’s why web­si­tes will cea­se to exist in a near futu­re. It might take five years, or ten years tops, but it will hap­pen. #wwwill­die

Vi har väl­digt svårt att ta hans påstå­en­de på all­var. Kom­mer det inte fin­nas någ­ra webb­plat­ser kvar om tio år? Abso­lut inte. Tvärtom tror vi att webb­plat­ser är fun­da­men­tet som fram­ti­da infor­ma­tions­sprid­ning och inhämt­ning kom­mer vara base­rad på.

Joa­kim Arham­mar gör en lik­nel­se mel­lan att besö­ka oli­ka webb­plat­ser för att hit­ta svar på en frå­ga och att gå in i oli­ka och okän­da mat­bu­ti­ker för att köpa middagsråvaror:

It’s like going to five gro­ce­ry sto­res whe­re you’ve never been befo­re to buy din­ner ingre­di­ents, ins­te­ad of buy­ing them all in one pla­ce, home delivered.

Han fort­sät­ter:

Smart peop­le have rea­li­zed this a long time ago and use RSS feeds, soci­al media and mail sub­scrip­tion ser­vices to have the con­tent they want come to them ins­te­ad of vice versa.

Hal­lå eller?!

I pod­den hör du Tho­mas utveck­la Joa­kim Arham­mars lik­nel­se med att hand­la i en affär för att för­kla­ra var­för RSS-flö­den, soci­a­la medi­er och epost­lis­tor inte kan ersät­ta en webbplats.

Joa­kim Arham­mar för­ut­spår ock­så att arti­fi­ci­ell intel­li­gens (AI) kom­mer upp­fyl­la alla behov av information:

In a near futu­re, smart AI bots will answer your ques­tions and give you the infor­ma­tion you need.

Men fram­ti­den är redan här och sta­vas: Google.

Goog­le använ­der AI både för att för­stå vad en sida hand­lar om och för att för­stå vad du frå­gar efter för att på det sät­tet ge dig det svar du söker efter. Och kanske vik­ti­gast av allt i det­ta reso­ne­mang: Vad är käl­lan som den­na arti­fi­ci­el­la intel­li­gens går till för att hit­ta sva­ren? Just det: Webbplatser!

Trots det­ta är det, enligt Pon­tus Staun­strup, många kom­mu­ni­ka­tö­rer och mark­nads­fö­ra­re som ifrå­ga­sät­ter var­för de ska läg­ga tid på sin webb­plats ”när det finns myc­ket bätt­re alter­na­tiv” i form av soci­a­la medi­er, tjäns­ter för press­med­de­lan­den och and­ra spe­ci­a­li­se­ra­de kana­ler med snab­ba­re genom­slag. Till den säger han:

Där­e­mot tror jag inte att webb­plat­ser kom­mer att för­svin­na helt, och där­med inte hel­ler att det är en bra idé att över­ge dem

Vi kan bara hål­la med. Pon­tus Staun­strup fortsätter:

Om du själv är en stres­sad mark­nads­fö­ra­re som hell­re ägnar tid åt soci­a­la medi­er, PR-platt­for­mar eller sär­skil­da com­mu­ni­ti­es så är det vik­tigt att kom­ma ihåg att du inte äger någon av dem, och att där­med ditt inne­håll när som helst kan tas bort eller göras mind­re till­gäng­ligt. Där har du en av huvud­or­sa­ker­na till var­för du inte ska byg­ga hela din när­va­ro på hyrd mark. Det­ta är något som t.ex Joe Puliz­zi skri­vit om fle­ra gång­er, och då även tagit upp argu­men­tet att ing­en av de rela­tio­ner du byg­ger där hel­ler ägs av dig.

Amen!

Psst! Mis­sa inte den intres­san­ta dis­kus­sio­nen som Pon­tus blog­gin­lägg har givit upp­hov till på LinkedIn.

Musik: All Alo­ne © Ivan Chew (CC BY 3.0)
Musik: To The Roofs © Colaars (CC BY-SA 3.0)