Elva tips som får din intervju att lyfta

En rygg­rad i hant­ver­ket att pro­du­ce­ra inne­håll är inter­vju­er: nöj­da kun­der, intres­san­ta bransch­pro­fi­ler, exper­ter om lagar och stan­dar­der med mera. För att inne­hål­let ska bli bra krävs att inter­vjun genom­förs bra. Här går jag i 11 punk­ter ige­nom hur du gör och vad du ska tän­ka på.

Att inter­vjua hand­lar till att bör­ja med inte bara om att stäl­la frå­gor och ta anteck­ning­ar. Möter du dina inter­vju­per­so­ner med den inställ­ning­en kom­mer du bara få ut hälf­ten av vad du kan av inter­vjun. Att inter­vjua hand­lar om fler moment och fär­dig­he­ter än så.

1. Gör research

Det kan ver­ka som en själv­klar­het, men är lätt att glöm­ma. Även om det inte är en bäran­de pro­fi­lin­ter­vju i ett maga­sin, mås­te du göra rese­arch på vem du ska inter­vjua och var hen är verk­sam. Bör­ja med att kol­la hem­si­dan för det före­tag eller den orga­ni­sa­tion per­so­nen repre­sen­te­rar. Eller om hen har en egen sajt eller blogg. Vil­ka frå­gor är vik­ti­ga för före­ta­get? Om det finns en affärs­blogg, har per­so­nen i frå­ga gjort inlägg där? Om vad?

Kol­la där­ef­ter Lin­ke­dIn. Här finns vär­de­full infor­ma­tion som kan leda till frå­gor som kan vara intres­san­ta för publi­ken. Mis­sa inte om per­so­nen har pub­li­ce­rat artik­lar på Lin­ke­dIn. Och så pas­sar du på att bju­da in per­so­nen till ditt eget nätverk.

Twit­ter är ock­så en bra käl­la i din rese­arch. Här kan du snap­pa upp åsik­ter, men även få en bild av per­so­nens nät­verk utö­ver det som Lin­ke­dIn even­tu­ellt har gett. När du ändå är igång kol­lar du även and­ra soci­a­la medi­er som före­ta­gets eller orga­ni­sa­tio­nens sidor på Face­book och Instagram. Om det är en känd, offent­lig per­son du ska inter­vjua, kol­la om hen har en egen, offent­lig Facebook-sida.

Goog­la per­so­nen. Har hen skri­vit artik­lar eller på annat sätt bli­vit pub­li­ce­rad? Det kan dyka upp bra stoff att ha med vid intervjutillfället.

2. Vem skriver du för?

Det här har du säkert helt klart för dig. Men ta ändå en stund av din för­be­re­del­se och reflek­te­ra kring din publik. Allt bestäms näm­li­gen av det­ta. Du kanske har en klart defi­ni­e­rad publik, men är det så att just den här inter­vjun rik­tar in sig mot endast en viss del av publi­ken? Vil­ka är det? Vil­ka frå­gor skul­le de stäl­la om de träf­fa­de inter­vju­per­so­nen? Vil­ka är sva­ren de saknar?

3. Ha klart för dig vad du vill få ut

Innan du ring­er eller träf­far inter­vju­per­so­nen, tänk ige­nom vad du vill få ut av inter­vjun: vad är din vin­kel? Finns en lokal eller natio­nell vin­kel på ett glo­balt feno­men? En branschvin­kel på en all­mängil­tig trend? Du kan ha hit­tat väl så intres­san­ta upp­slag när du har gjort din rese­arch som fak­tiskt inte är rele­van­ta, gå då inte på dem. Det här är en natur­lig följd av att reflek­te­ra över sin publik.

4. Formulera dina frågor

Själv­klart ska du ha för­be­rett ett antal frå­gor på för­hand – men inte för många! Är det till exem­pel ett kundca­se du ska skri­va, räc­ker det ofta med sex-sju frå­gor som du abso­lut mås­te stäl­la och ha sva­ren med hem på. Är det en pro­fi­lin­ter­vju kan ett par till vara motiverat.

Var­för ska du då inte ha så många frå­gor som möj­ligt för­be­red­da? Sva­ret är att då kom­mer du bli manus­styrd och detal­j­o­ri­en­te­rad. En bra inter­vju är ing­et för­hör – det är ett samtal!

Med det­ta sagt: en del per­so­ner är tyst­låt­na och svårin­ter­vju­a­de. Då kan det vara bra att ha någ­ra extra frå­gor att ploc­ka fram. Men spa­ra dem till just den typen av inter­vju. I van­li­ga fall är det bätt­re att pri­o­ri­te­ra spon­ta­na följd­frå­gor under inter­vjuns gång.

5. Ska intervjupersonen få se frågorna i förväg?

Det är inte helt ovan­ligt att inter­vju­per­so­nen ber att få frå­gor­na i för­väg. Det finns två oli­ka skäl till det­ta: krav från en kom­mu­ni­ka­tions­av­del­ning, det vill säga kon­troll­be­hov, eller en upp­rik­tig vil­ja att vara så för­be­redd som möj­ligt inför intervjun.

I båda fal­len bör du gå halv­vägs till mötes. En dålig rela­tion till inter­vju­per­so­nen och/​eller orga­ni­sa­tio­nen är ing­en bra start på en inter­vju. Där­för bör du visa god vil­ja. Men om du skic­kar fär­dig­for­mu­le­ra­de frå­gor är ris­ken stor att per­so­nen ald­rig öpp­nar upp sig, utan blir lika manus­styrd som du ris­ke­rar bli med för många för­be­red­da frå­gor. Det upp­står då ing­et rik­tigt sam­tal, endast ett redo­vi­san­de av svar.

Det kan fun­ka, bero­en­de på syf­tet med inter­vjun, men i prin­cip kan du då lika gär­na göra en mailin­ter­vju, där du får sva­ren i retur ned­skriv­na. Skic­ka istäl­let de över­gri­pan­de frå­ge­ställ­ning­ar­na – det kom­mer att gyn­na er båda.

6. Ta alltid anteckningar!

Med en smart tele­fon är det behän­digt att spe­la in inter­vjun och helt kun­na kon­cen­tre­ra dig på sam­ta­let. Eller? Nej, gör det inte så enkelt för dig. Av två orsaker.

Den förs­ta är att tek­nik kan stru­la och haka upp sig. Du kän­ner väl till Murp­hys lag: om något kan hän­da kom­mer det att hän­da. Det har hänt mig. Det är inte kul, jag lovar. Den and­ra orsa­ken är att om du bara spe­lar in har du ett tidsö­dan­de och ärligt talat trå­kigt arbe­te fram­för dig i att skri­va rent intervjun.

Att spe­la in är ändå en bra idé – som back-up. Men ta all­tid anteck­ning­ar som om du inte spe­la­de in inter­vjun. Du kom­mer då omed­ve­tet att göra en vär­de­ring av vad som är vik­tigt och rele­vant för tex­ten. Om du inte hin­ner med har per­so­nen näs­tan all­tid sagt det vik­ti­gas­te i bör­jan av reso­ne­mang­et – det vill säga det du hann fånga med pennan.

På så sätt slip­per du det tidsö­dan­de efter­ar­be­tet med att skri­va rent. Du kan bör­ja skri­va själ­va tex­ten direkt. Och mär­ker du att du har mis­sat något är det bara att gå till­ba­ka till den inspe­la­de inter­vjun och ploc­ka fram det du sak­nar eller inte hann med.

Om du hin­ner och till­fäl­le ges, till exem­pel vid ovän­ta­de pau­ser som tele­fon­sam­tal, gör även med­vet­na urval och mar­ke­ring­ar i dina anteck­ning­ar. Det för­enklar skri­van­det och dis­po­si­tio­nen efteråt.

7. Använd rätt sorts anteckningsblock!

Det här kan tyc­kas vara en petig över­kurs­de­talj. Det är det inte. Att ha rätt typ av anteck­nings­block är vik­tigt. Det ska vara spi­ral­block med spi­ra­len i ovan­kant. Helst A6-for­mat som du enkelt kan stop­pa i fic­kan, anteck­na mot knät med (det är inte säkert ni sit­ter vid ett bord) och föra anteck­ning­ar när du blir rund­vi­sad på före­ta­get eller var nu inter­vjun sker. Läm­na den snyg­ga, dyra anteck­nings­bo­ken hem­ma. A4-block går inte alls. Du mås­te snabbt kun­na vän­da blad och föra anteck­ning­ar i han­den gående.

Om du säkert vet att du kom­mer sit­ta vid ett bord och genom­fö­ra inter­vjun, eller om du gör en tele­fo­nin­ter­vju, kan du såklart använ­da datorn och skri­va direkt i exem­pel­vis ett anteck­nings­verk­tyg. Jag använ­der Apples Anteck­ning­ar som löpan­de spa­ras i molnet.

Ovanstå­en­de reso­ne­mang gäl­ler även när inter­vjun görs för video och podd. Men då har anteck­nings­bloc­ket en annan funk­tion. Det behövs då för stödan­teck­ning­ar för att kun­na föl­ja upp med bra följd­frå­gor. När det gäl­ler tek­ni­ken – ja, den bara mås­te fun­ge­ra vid video- och podd­in­spel­ning­ar. Dub­bel­kol­la att inspel­ning­en fun­ge­rar som den ska innan du sät­ter igång!

8. Börja intervjun med en öppen fråga

Alla äls­kar att pra­ta om det de brin­ner för. Vid en inter­vju är det inte du som står i cent­rum. Låt inter­vju­per­so­nen få ta plats. Din roll är i förs­ta hand att lyss­na. Där­för fun­ge­rar det näs­tan all­tid att bör­ja med en öppen fråga.

Ofta vet inter­vju­per­so­nen pre­cis vad ni ska pra­ta om. Du kan då bör­ja med att be per­so­nen att ge sin syn på ämnet rent gene­rellt. Få hen att bör­ja pra­ta helt enkelt, på ett otvung­et och pre­stige­löst sätt, utan för­vänt­ning­ar på pre­ci­sa svar. Eller om det finns en kro­no­lo­gi, till exem­pel en inve­ste­ring eller pro­jekt, bör­ja med att frå­ga hur tan­kar­na på det­ta kom upp.

Se över­lag till att stäl­la öpp­na frå­gor. Om inter­vju­per­so­nen kan sva­ra ja eller nej kom­mer hen san­no­likt att göra det. Ibland kan det vara både moti­ve­rat och effekt­fullt, men då är det vik­tigt att du föl­jer upp med en frå­ga av typen ”Kan du utveck­la det?” eller ”Vad har fått dig att dra den slutsatsen?”

9. Öppna upp dina öron och sinnen

För att få den du inter­vju­ar att öpp­na upp sig och bro­de­ra ut sina svar är det vik­tigt att hen kän­ner och upp­fat­tar att du lyss­nar. Där­för är det vik­tigt med ögon­kon­takt, upp­munt­ran­de nic­kar, hum­man­den och så vida­re. Eftersom du för anteck­ning­ar (eller hur?) mås­te du öva dig på att skri­va utan att tit­ta ner i bloc­ket eller datorn – det går oftast myc­ket bätt­re än du tror.

En annan vik­tig sig­nal på att du lyss­nar är följd­frå­gor­na. Ofta är det här du får de rik­tigt bra inspe­len till din text, film eller podd. För­må­gan att stäl­la bra följd­frå­gor är det som skil­jer en skick­lig inter­vju­a­re från res­ten. Och följd­frå­gor kan inte för­be­re­das, eller hur?

Till viss del kan de det, men i prin­cip hand­lar det om att vara när­va­ran­de i sam­ta­let och att vara nyfi­ken. Är du det kom­mer du själv vil­ja veta mer och där­för stäl­la de oför­be­red­da och många gång­er intres­san­ta följd­frå­gor­na: Vad beror det på? Hur kom det sig? Hur tänk­te du då? Kan du beskri­va käns­lan när x eller y hän­de? Genom att vara men­talt för­be­redd på att stäl­la den typen av frå­gor kom­mer du lät­ta­re att göra det per auto­ma­tik, utan att du egent­li­gen tän­ker på det.

Det är inte bara öro­nen som ska vara på hel­spänn när du inter­vju­ar. Dina and­ra sin­nen är lika vik­ti­ga: hur ser det ut där du genom­för inter­vjun? Kän­ner du någ­ra spe­ci­el­la luk­ter? Hur sma­kar kaf­fet du blev bju­den på? Vad hör du? Vad, vem eller vil­ka and­ra per­so­ner ser du? Det här är en vik­tig del för att du ska kun­na göra en mil­jö­be­skriv­ning som sät­ter färg på tex­ten. Det här kan ock­så säga något om per­so­nen och inte minst det före­tag eller orga­ni­sa­tion hen representerar.

10. Använd tratt-teknik

Det hörs på nam­net: Smal­na av dina frå­gor efter­hand. Styr inter­vjun mot exakt det du vill få ut av den. Bli mer och mer kon­kret i dina frå­gor. Finns utrym­me för kri­tis­ka eller ifrå­ga­sät­tan­de frå­gor stäl­ler du dem nu. Även i affärs­sam­man­hang bör du ha med reso­ne­mang som pro­ble­ma­ti­se­rar för tro­vär­dig­he­tens skull. Vil­ka är alter­na­ti­ven? Vil­ka ris­ker finns med lös­ning­en? Ge inter­vju­per­so­nen möj­lig­het att ge and­ra per­spek­tiv på ämnet.

11. Avsluta lättsamt

När du har fått pre­cis det du var ute efter och vänt och vri­dit på de cen­tra­la frå­ge­ställ­ning­ar­na ett par gång­er, är det dags att avslu­ta inter­vjun. Gör det genom att ha spa­rat en eller ett par lätt­sam­ma frå­gor. Det kan hand­la om per­so­nens fri­tids­in­tres­sen och famil­je­för­hål­lan­den om det är en profilintervju.

Är det ett kundca­se kan du pas­sa på att avslu­ta med att ta hår­da fak­ta om före­ta­get och/​eller pro­duk­ten. Eller var­för inte frå­ga efter någon rolig anek­dot, den mest nöj­da kun­den eller lik­nan­de. Ett trev­ligt och lätt­samt avslut ger en bra och posi­tiv käns­la. Det kan vara vik­tigt inför en even­tu­ell foto­gra­fe­ring till exempel.

Nu har du alla för­ut­sätt­ning­ar att skri­va en bra text. Du har inte läm­nat något åt slum­pen. Med en väl genom­förd inter­vju skri­ver den sig, om inte av sig självt, så betyd­ligt lät­ta­re än om du slar­vat eller has­tat dig genom inter­vjun. Vad du ska tän­ka på när du skri­ver kan du få tips och inspi­ra­tion om i mitt inlägg 8 sätt att få publi­ken att äls­ka ditt inne­håll.