Den svåra konsten att göra en pudel

I min för­ra krö­ni­ka skrev jag om den soci­alpsy­ko­lo­gis­ka ter­men prat­fall-effek­ten – om att bli äls­kad för sina bris­ter. Men alla bris­ter och miss­tag leder inte till fol­kets jubel. Fol­ket ser dig inte som mänsk­lig och jord­nä­ra för att du (eller tro­li­gen någon annan) glän­tar på gar­de­ro­ben och liken ram­lar ut.

Gör en hel pudel

Bris­ter, miss­tag och fel som upp­märk­sam­mas kan, för­u­tom de verk­li­ga kon­se­kven­ser­na, leda till en ohåll­bar situ­a­tion när det kom­mer till för­tro­en­de. En situ­a­tion som mås­te lösas. Vi kanske kan kal­la det för ”platt fall-effek­ten” när miss­ta­gen anses så all­var­li­ga eller smas­ki­ga att man tving­as han­te­ra en kris.

Han tog kom­man­dot på press­kon­fe­ren­sen och hade ett väl­grun­dat manus. Han gjor­de det med stor, tro­vär­dig ödmjuk­het och för­stå­el­se för reak­tio­ner­na ute i lan­det. Han gjor­de en hel pudel – lade sig på rygg och spratt­la­de med benen.

Käl­la: Dagens Nyhe­ter

Det är med des­sa ord som kom­mu­ni­ka­tions­stra­te­gen Pål Jeb­sens ska­par det beving­a­de uttryc­ket ”att göra en pudel” (och vari­an­ten ”att pudla”).

Kanske är det fler än jag som för­vå­nas att det var så pass nyli­gen som 2002. Den som fick honom att tän­ka på sina egna pud­lar var det soci­al­de­mo­kra­tis­ka stats­rå­det Jan O Karls­son. Karls­son hade fått kri­tik för att ha upp­bu­rit dubb­la löner och sva­rat arro­gant på jour­na­lis­ters frå­gor när han plöts­ligt under en press­kon­fe­rens vän­de helt om och ber om ursäkt och erbju­der sig att done­ra peng­ar­na till Olof Pal­mes minnesfond.

Att pud­la har kom­mit att bety­da att med ödmjuk­het göra offent­lig avbön. Pud­lan­det har inlem­mats i medi­e­lo­gi­ken så att det är när­mast obli­ga­to­riskt för offent­li­ga per­so­ner när kri­ti­ken har nått en viss nivå. Det eller avgå.

Gör inte en falsk pudel

Det är en svår konst att pud­la på rätt sätt. En pudel kan ha fle­ra syf­ten. Det kan hand­la om att ren­två sig – att fak­tiskt be om ursäkt, att för­sö­ka lug­na en kri­tik­storm eller drev. Men det gäl­ler ock­så att fram­stå som kom­pe­tent och vär­dig ett fort­satt för­tro­en­de. Det hand­lar helt enkelt om att be lagom myc­ket om ursäkt. Det lyc­ka­des Jan O Karls­son med i novem­ber 2002. Och det miss­lyc­ka­des Mona Sah­lin i maj 2016 när hon får frå­gor om ersätt­ning och intyg till sin livvakt.

I en inter­vju med Mona Sah­lin säger Expres­sens repor­ter att han tol­kar hen­nes svar som att  hon i egen­skap av ”natio­nell sam­ord­na­re” har givit liv­vak­ten två anställ­ning­ar, var­på Mona Sah­lin tit­tar rakt in i kame­ran och säger på ett sätt som av många upp­fat­tas som arrogant:

Jag kan säga så här: Han har en anställ­ning på kom­mit­tén, där jag skri­vit fel löne­be­lopp. Sor­ry, ber om ursäkt, förskräckligt.

Käl­la: Expres­sen

Många ver­kar ha svårt att hål­la till­ba­ka reflex­en att skyl­la ifrån sig eller på något sätt sig­na­le­ra hur fel de upp­le­ver att det är att de mås­te be om ursäkt eller för­kla­ra sig.

Jag är kri­tisk mot att jag uttryckt mig oklart.

Jens Spendrup

Så sva­ra­de Jens Spendrup i TV4:s mor­gon­sof­fa med anled­ning av den kri­tik han fick efter att i  Ekots lör­dags­in­ter­vju i feb­ru­a­ri 2014 ha sagt att Sve­ri­ge inte har till­räck­ligt många kom­pe­ten­ta kvin­nor för att det ska räc­ka till jäm­ställ­da bolags­sty­rel­ser. Det är tänkt att låta som en ursäkt, men är ett bekla­gan­de att vi and­ra har svårt att för­stå honom.

I en arti­kel om kons­ten att be om ursäkt i Dagens Nyhe­ters kom­men­te­rar kom­mu­ni­ka­tions­kon­sul­ten Paul Ronge Jens Spendrups ansträng­da ursäkt:

Det är uppen­bart att Spendrup fort­fa­ran­de tyc­ker som han först sa. När han nu ska pud­la och medi­e­trä­na­re sli­ter sitt hår för att få honom att säga ”rätt” saker så blir det inte tro­vär­digt. Han tram­par runt i kla­ve­ret så att toner­na skär falskt. Man ska inte hål­la på med seman­tis­ka påhitt, det blir ett typex­em­pel på när man inte ska be om ursäkt: när man inte menar det.

Paul Ronge, Dagens Nyheter

Ett lika lurigt sätt att be om ursäkt utan att fak­tiskt be om ursäkt är att foku­se­ra på and­ras käns­lor: ”Om någon tagit illa vid sig så är jag led­sen för det.”

Några tips

Så hur kan du hjäl­pa någon att pud­la? Pr-byrån Westan­der ger i sin upp­skat­ta­de Pr-hand­bok goda råd, bland andra

• att ta initiativet
• att lägg alla kor­ten på bordet
• att inte för­mins­ka problemet
• att redo­vi­sa åtgärder

Jag hade inte kun­nat säga det bätt­re själv. 🙂