24 tips för textnördens sommarhjärna

Som­mar­tid är bok­tid. Få akti­vi­te­ter slår att lig­ga i träd­går­den med en bok och helst en bly­erts­pen­na, med radi­o­pro­gram­met Som­mar som dagens enda pro­gram­punkt, för­u­tom kväl­lens mini­golf (eller ban­golf, som jag har lärt mig att det bör benämnas).

Här kom­mer en lis­ta som till­freds­stäl­ler kun­skaps­törsten, utan inbör­des rang­ord­ning. Tid­vis kom­mer vi att vara långt nere i språknördsträs­ket, utan ambi­tio­ner att ta oss upp. Lis­tan sam­lar böc­ker och län­kar för alla kunskapsnivåer.

Att skriva är att läsa

För att bli fri och ledig i sti­len när det behövs och torr och trå­kig när det behövs (ald­rig) är det nöd­vän­digt att läg­ga myc­ket tid på att umgås med de språk­sam­ma kru­me­lu­rer­na. Då blir man bekant med språk­bruk, reg­ler och prax­is. Målet: att man med gott själv­för­tro­en­de ska kun­na bry­ta mot dem.

Ihärdigt hamstrande fortsätter – tipsa gärna

Jag är något av en hamst­ra­re vad gäl­ler böc­ker om språk och text. Sam­lan­det har pågått sedan jag var sex­ton år och öns­ka­de mig min förs­ta ety­mo­lo­gis­ka ord­bok. I sakens natur lig­ger ju att en sam­ling säl­lan blir full­stän­dig, så ge mig gär­na dina bäs­ta tips på läs­ning om språk och text. Här kom­mer mina; 24 läs‑, länk- och podd­tips om text, språk och kommunikation.

Limits of language

Mikael Parkvalls under­ba­ra bok Limits of lan­gu­age är för språknör­den vad Por­ce­la­nacho­klad är för cho­kla­däls­ka­ren. Jag kon­su­me­rar boken i små­bi­tar och har gjort sedan den kom ut 2008. Den har allt som den kräs­ne kan öns­ka sig. Vad sägs om sidan 121 (i min utgå­va), i kapit­let Non-humans and lan­gu­age, där Parkvall orda­grant åter­ger en chatt som han och någ­ra ling­vist­kol­le­ger upp­lev­de med den legen­da­ris­ka schim­pan­sen Koko, som kun­de 200 ord på mänsk­ligt teckenspråk?

Parkvall skri­ver med en varm humor och kom­men­te­rar chat­ten med ett still­samt: ”Jud­ge for your­self, but on see­ing this, at least some of us were distin­ct­ly under­whel­med, and left with a fee­ling that Koko’s clai­med lan­gu­age abi­li­ti­es did not qui­te live up to expectations”.

Boken är med sina 394 full­pac­ka­de sidor en full­kom­lig orgie i ling­vistik, en läs­fest utan dess like för alla som äls­kar kom­mu­ni­ka­tion. Parkvall är ling­vist vid Stock­holms uni­ver­si­tet och står bakom bland annat Ling­vist­blog­gen och Face­book­grup­pen Språk­ve­ta­re på FB – frå­ga oss om forskning! 

The art of explanation

Det enk­la är ofta det svå­ra. Som kom­mu­ni­ka­tör mås­te jag ofta sät­ta mig in i kom­plexa sam­man­hang, koka ner och föra ut bud­skap som ska kun­na för­stås ome­del­bart. Som utbil­da­re drivs jag av ”Om du inte kan för­kla­ra det enkelt så kan du inte ämnet till­räck­ligt bra”.

Det går ald­rig att säl­ja något om inte köpa­ren för­står pro­duk­ten och det går ald­rig att för­ank­ra ett beslut om man inte för­står vad det är man beslu­tar om. För det­ta ända­mål är info­grap­hics och explai­ner vide­os oslag­ba­ra. I boken The art of expla­na­tion: Making your ide­as, pro­ducts, and ser­vices easi­er to understand gör Lee Lefe­ver en grund­lig och kon­kret genom­gång av vad det inne­bär att verk­li­gen för­kla­ra. Hur du byg­ger upp en pre­sen­ta­tion och vil­ka fall­gro­par­na är.

Ett klas­siskt exem­pel, som har bil­dat sko­la, är fil­men om Drop­box. Fall­stu­di­en och fil­men pre­sen­te­ras på Lefe­vers webbplats.

Everybody writes

Ann Hand­ley är en fröjd att läsa. I boken Eve­ry­bo­dy wri­tes: Your go-to gui­de to cre­a­ting ridicu­lously good con­tent skri­ver hon på ett sätt som gör fack­lit­te­ra­tur till en upp­le­vel­se. Vad är mer för­tro­en­de­in­gi­van­de än en copy­wri­ter och con­tent mar­ke­ting­ex­pert som lever sin konst?

Boken i sig ger inga uni­ka, ald­rig tidi­ga­re pub­li­ce­ra­de tips, den är som väl­skriv­na böc­ker är i den gen­ren – har man läst tre vet man unge­fär vad det står i övri­ga 3 000. Men det är sät­tet hon pre­sen­te­rar det på som är så ele­gant. Rubri­ker­na sit­ter som en smäck, vil­ket gör att enbart en genom­gång av index får det att vatt­nas i munnen:

”The more the think, the easi­er the ink”

”Embra­ce the ugly first draft” (den skri­ver jag verk­li­gen under på)

”Keep it simp­le – but not simplistic”

”Avo­id Fran­kenwords, obe­se words, and words pre­ten­ding to be somet­hing they’­re not”

Kapi­tel 71, om den ofta skam­ligt styv­mo­der­ligt behand­la­de ”Om oss”-sidan är ett exem­pel på hur Hand­ley med enk­la medel visar ”Så här bru­kar det göras” och ”Så här bör det göras”.

Här är en arti­kel ur Hand­leys blogg där hon skri­ver om ett av ämne­na som lig­ger mig var­mast om hjär­tat: tone of voice, dvs tona­li­tet och språkdräkt.

Content rules

Om Eve­ry­bo­dy wri­tes är skriv­bo­ken är Con­tent rules: How to cre­a­te kil­ler blogs, podcasts, vide­os, e‑books, webi­nars (and more) that engage custo­mers and igni­te your busi­ness inne­hålls­bo­ken. Boken är skri­ven av Ann Hand­ley och CC Chap­man och inne­hål­ler många fall­stu­di­er, vil­ket gör den lätt att ta till sig. Även här finns det geni­a­lis­ka rubri­ker: ”Fishing for atten­tion in the acti­vi­ty streams”, till exem­pel. Sjun­de ordhimlen!

Läsarre­cen­sio­ner­na är posi­ti­va. En läsa­re skri­ver att det är en “ärlig” bok som hon kan ge sina kun­der, vän­ner, lära­re – näs­tan alla som und­rar var­för man ska bry sig om att ska­pa inne­håll för web­ben. En annan läsa­re säger att boken stäl­ler frå­gor som alla vill ha svar på – och sva­rar på dem. En tred­je hyl­lar bokens alla exem­pel på hur rik­ti­ga före­tag har tilläm­pat “inne­hålls­reg­ler­na” som nämns i bokens titel.

Content Marketing – värdeskapande marknadskommunikation

Con­tent mar­ke­ting – vär­deska­pan­de mark­nads­kom­mu­ni­ka­tion är en grund­läg­gan­de och lät­tan­vänd bok från Göte­borgs­by­rån Knt­nt, i vars digi­ta­la maga­sin du läser den­na arti­kel. För den som ska gå igång och arbe­ta med con­tent mar­ke­ting är boken en intro­duk­tion för att kom­ma in i tän­ke­sät­tet. Jag tyc­ker spe­ci­ellt avsnit­ten om inne­hålls­stra­te­gi och påver­kanskart­lägg­ning av mål­grup­per är givan­de. Åskåd­lig­gö­ran­det av inne­hålls­re­san på sidor­na 110–111 har jag kopi­e­rat och satt upp vid mitt skrivbord.

Det mest spe­ci­el­la med Kntnt:s mate­ri­al är inte just boken utan den stört­flod av podcasts och artik­lar som de pro­du­ce­rar var­je vec­ka. När man bota­ni­se­rar på webb­plat­sen är det som att kom­ma in i ett helt uni­ver­sum, det tar ald­rig slut.

Att skriva bättre i jobbet  – en basbok om texter

Av Ehren­berg-Sun­din, Lun­din, Wedin, West­man. Boken ger råd och tips om hur man väl­jer ton och per­spek­tiv, hur man pla­ne­rar, dis­po­ne­rar och gör tex­ten över­skåd­lig. Här finns bastips som styc­ke­in­del­ning, vad en huvud­ru­brik är och hur man skri­ver i oli­ka for­mer, som pro­to­koll, pre­sen­te­rar sta­tistik och vad man bör göra för att råda bot på benä­gen­he­ten att skri­va för kor­ta styc­ken – en åkom­ma som jag under 25 års arbets­liv som skri­bent, utbil­da­re, över­sät­ta­re och kom­mu­ni­ka­tör ald­rig har träf­fat på hos någon. Men jag tror dem på deras ord.

Det här är en hand­fast och högst använd­bar bok skri­ven av tre exa­mi­ne­ra­de språk­kon­sul­ter och en f.d. chef för Språkrå­det, dåva­ran­de Svens­ka språknämnden.

Svenska skrivregler

Språkrå­det: Svens­ka skriv­reg­ler. Det räc­ker så. Den är oum­bär­lig. Den själv­kla­ra käl­lan till vad som skil­jer långt och kort bin­de­streck (pratminus/​divis), hur man ska hands­kas med semi­ko­lon, hur man gör med ver­sal eller inte ver­sal i punkt­lis­tor och så vida­re. Att postit­mär­ka sidor som man åter­kom­mer till är en bra idé. För åter­kom­mer gör man.

Jag använ­der lika gär­na en bok som att goog­la, när det gäl­ler reg­ler som inte stän­digt förändras.

Språkrådets frågelåda

Språkrå­dets frå­ge­lå­da är en guld­gru­va av infor­ma­tion. Den är pulså­dern i min språkrik­tig­het. Om inte frå­ge­lå­dan hade fun­nits hade värl­den varit en grå­a­re plats. Jag har appen Språkrå­det (App Sto­re och Goog­le Play) och kan när som helst unna mig lite språkgodis.

Språktidningen

Språk­tid­ning­en – tid­ning­en i en ord­klass för sig. Den bäs­ta tid­skrift jag läst, alla kate­go­ri­er. Och jag har läst många, då jag under ett par år arbe­ta­de på ett före­tag där vi hade kom­plett upp­sätt­ning av svens­ka tid­skrif­ter. Min vän, den tys­ke språk­kon­sul­ten som bor och arbe­tar i Por­tu­gal och han­te­rar tys­ka, por­tu­gi­sis­ka och eng­els­ka, blir så pro­vo­ce­rad av att Språk­tid­ning­en finns – men inte på något av hans språk – att han bru­kar tvinga mig att över­sät­ta tex­ter ur den när vi träf­fas. Jag kan inte säga att jag plågas.

Språk­tid­ning­en har fått utmär­kel­sen Årets tid­skrift 2015. Du behö­ver inte vara språk­ve­ta­re för att få behåll­ning av den. Ett skäl till var­för Språk­tid­ning­en är så äls­kad är att den kan läsas av alla som har ett språk­in­tres­se. Sve­ri­ges främs­ta språk­ex­per­ter bidrar i den och den över­ras­kar stän­digt. Den finns ock­så som app.

Sälj det med ord – konsten att skriva reklam

Sälj det med ord – kons­ten att skri­va reklam är en visu­ellt och inne­hålls­mäs­sigt inspi­re­ran­de bok skri­ven av Mat­ti­as Åkerlind och Chris­ter Wiklan­der. Om det inte hade varit upp­hovs­rätts­brott hade jag scan­nat sidor bara för att visa dem. Jag inspi­re­ras jag av allt som är kon­cist och ome­del­bart kom­mu­ni­ce­ran­de, vil­ket de bäs­ta reklam­tex­ter­na är. I boken blan­das tips om hur du bör och inte bör göra med inter­vju­er med verk­sam­ma copywriters.

På bokens sajt pre­sen­te­ras boken så här: Sälj det med ord! Är en hyll­ning och en intro­duk­tion till det märk­li­ga yrket copy­wri­ter. Den sam­man­fat­tar hela tän­kan­det bakom rekla­mens reto­rik – från att utfors­ka fak­ta och få grepp om ämnet till att hit­ta en bäran­de idé och sedan for­mu­le­ra sig på ett sätt som över­ty­gar och tar skruv.

Boken avslö­jar dess­utom hur Sve­ri­ges bäs­ta copy­wri­ters hit­tar sina vas­sa idéer, han­te­rar pre­sta­tions­ång­est och ska­par reklam som gör skill­nad. När du har läst ut den, vet du inte bara hur du kan säl­ja bätt­re genom att säga det bätt­re. Du har ock­så sten­koll på när det är läge att sät­ta punkt, använ­da semi­ko­lon och unna dig ett utropstecken.

P1:s Språket

P1:s Språ­ket lyss­nar jag gär­na på när jag är ute och går. Under­bart språknör­digt på språk­vetar­vis: ”Allt är intres­sant”. Ald­rig polisiärt.

Se även Språ­ket på Face­book.

A way with words

A way with words är den ame­ri­kans­ka mot­sva­rig­he­ten till Språ­ket, men roli­ga­re och med mer inter­na­tio­nell utblick. I pro­gram­met tar de inte säl­lan upp exem­pel ur svens­kan, som i det här avsnit­tet, om ömhetsbetygelser:

Sen­su­ous words and terms of ende­ar­ment. Think of a beau­ti­ful word. Now, is it simply the word’s sound that makes it beau­ti­ful? Or does its appe­al also depend on mea­ning? Also, pet names for lovers around the world: You might call your belo­ved “honey,” or “babe,” or “boo.” But in Swe­dish, your loved one is a “sweet nose,” and in Per­si­an, you can just say you hope a mouse eats them.Finally, in cer­tain parts of the U.S., going out to see a strip­per may not mean what you think it means. Plus, clutch, dank, “gir­led up,” “goril­la war­fa­re,” “dead ring­er,” “spit­ten image,” but­ter beans vs. lima beans, and “the who­le shebang.”

Här kan du lyss­na på pro­gram­met.

A way with words finns även på Face­book.

Caitlin Moran

Vad kan jag säga? Hon är under­bar. En fan­tas­tisk skri­bent, ett skriv­mäs­sigt wun­der­kind. När jag läser hen­ne kän­ner jag mig hem­ma och lite själv­god, inbil­lar mig att vi skul­le bli kom­pi­sar om vi träf­fa­des. Just nu läser jag Morant­ho­lo­gy som är en sam­ling artik­lar, inter­vju­er och krö­ni­kor hon har skri­vit under sin hit­tills 25 år långa kar­riär som skri­bent. Sitt förs­ta skriv­jobb fick hon som 16-åring. Jag skäms inte för att säga att jag skul­le vil­ja ugns­ba­ka och äta hen­nes böc­ker för att absor­be­ra lite av begåvningen.

Mis­sa hel­ler inte Cait­lin Morans radi­o­in­ter­vju med Jen­ni­fer Saunders!

The British Museum is Falling Down

David Lod­ge är pro­fes­sor eme­ri­tus i lit­te­ra­tur vid uni­ver­si­te­tet i Bir­ming­ham. Han har skri­vit mäng­der av böc­ker och pjä­ser. En stor favo­rit i vår bok­hyl­la hem­ma är The Bri­tish Muse­um is Fal­ling Down, som hand­lar om Adam Apple­by, som lever i stän­dig skräck för att hans fru even­tu­ellt är gra­vid igen. Han är en fat­tig dok­to­rand som despe­rat för­sö­ker hit­ta sätt att tjä­na extra pengar.

Var­je kapi­tel i boken är en pastisch på en lit­te­rär stil – något inte alla kri­ti­ker upp­fat­ta­de när boken kom ut, utan kri­ti­se­ra­de Lod­ge för hans spre­ti­ga, osam­man­häng­an­de stil. Extra roligt är Kaf­ka-kapit­let, där Adam för­sö­ker för­länga sitt till­trä­de till The Rea­ding Room på The Bri­tish Museum.

Böc­ker som står på tur att insupas:

• Kah­ne­man: Thin­king, fast and slow
• Krug: Don’t make me think, revisited
• Eksvärd: Härskar­tek­nik – den fula vägen till makt
• Hara­ri: Sapi­ens: A bri­ef histo­ry of humankind