Webbredaktörens checklista

För att skri­va mål­in­rik­tat för web­ben behö­ver vi veta hur vi når fram till hjär­nan och hur vi ska få den att orka bry sig. I frå­ga om läs­ning går vägen till hjär­nan via ögat. Här kom­mer 12 punk­ter som sam­man­fat­tar det vik­ti­gas­te du bör tän­ka på innan du lad­dar upp din text.

1. Rubriken är dragplåstret

Att skri­va för web­ben är att skri­va så att du får förs­ta mening­en läst. Rubri­ken ska få oss sug­na på att läsa mer. Den bör inne­hål­la ett aktivt verb (”skri­ver” istäl­let för ”skri­va” eller ”skrivs”) och sökord. Max 6–8 ord är en bra längd på en webbtextrubrik.

Det är ock­så vik­tigt att rubri­ken på web­ben kan stå ensam, utan bild! Där­för fun­ge­rar inte en rubrik som:

”Nu rul­lar vi vidare!”

För vem för­står den när den lig­ger ensam som en tweet eller som en länk på Face­book där fel bild visas i bildlänken?

2. Webbrubriken behöver vara tydlig

Ja, tyd­li­ga­re och mer utför­lig än en prin­tru­brik. Ett skäl är att när vi ser en tryckt sida tar vi in hela lay­ou­ten, vi ser sam­man­hang­et och bör­jar sedan att läsa. På web­ben där­e­mot, är vi främst ute efter att hit­ta det vi söker vil­ket gör att vi ofta mis­sar helheten.

3. Ingressen sammanfattar

Ingres­sen är som regel tre mening­ar lång och berät­tar vad tex­ten inne­hål­ler. I de fles­ta fall kom­mer dina läsa­re inte läng­re än till rubrik och ingress, så se till att du späc­kar ingres­sen med inne­håll. Här kan du ta till de 5 W:na från jour­na­li­sti­ken: ”who?”, ”what?”, ”when?”, ”whe­re?” och ”why?”.

4. Tänk på sökorden så att du helgar dem

Lagom är bäst. Se till att sökor­den före­kom­mer rik­ligt i dina tex­ter utan att gå till över­drift. Vari­e­ra språ­ket med syno­ny­mer, vil­ket även Goog­le upp­skat­tar. Tänk även hela sök­fra­ser och kopp­la gär­na in ett ort­namn för att fånga upp det loka­la söket, om du ver­kar lokalt.

5. Ifrågasätt varenda mening

Ställ dig frå­gan: ”Vem bryr sig om det­ta och var­för?”, om och om igen. Kan du inte moti­ve­ra det är tex­ten inte viktig.

6. För vem?

Vem skri­ver du för? Ett typex­em­pel är kans­li­s­vens­ka kont­ra klar­språk­san­pas­sad svens­ka. En annan situ­a­tion kan vara om du skri­ver för fack­män­ni­skor. Heter det fogsvans och rubank eller bara såg och hyvel? Ben­brott eller frak­tur? Ett bra sätt är att kon­sul­te­ra de fack­kun­ni­ga på arbetsplatsen.

Läm­na emel­ler­tid över till kid­sen själ­va att skri­va som kid­sen. Det var på åtti­o­ta­let vi använ­de uttryck som ”helt fläppt”, det är annat nu. Det är inte hel­ler coolt att läg­ga in ett ”Yo!” för att pig­ga upp tex­ten på Instagram – såvi­da det inte är så du fak­tiskt pratar.

7. Ögat älskar mellanrubriker

Jag ser väl­digt ofta att del­ta­ga­re på mina utbild­ning­ar och skri­ben­ter i de orga­ni­sa­tio­ner där jag arbe­tar helt glöm­mer bort att sät­ta mel­lan­ru­bri­ker. Mel­lan­ru­bri­ken är vårt sätt att hjäl­pa ögat ner genom tex­ten, fram till den infor­ma­tion ögat söker efter. Sam­ma sak gäl­ler i tex­ter som är tänk­ta att läsas på det sätt som man läser artik­lar. Ju fler mel­lan­ru­bri­ker desto stör­re chans att ögat vill fort­sät­ta ner genom tex­ten. Få saker avskräc­ker ögat så som ett oge­nom­träng­ligt textblock.

För att illu­stre­ra det­ta läg­ger jag tex­ten i punk­ter­na 1–5 utan mel­lan­ru­bri­ker. Du kom­mer att se skillnaden:

Att skri­va för web­ben är att skri­va så att du får förs­ta mening­en läst. Rubri­ken ska få oss sug­na på att läsa mer. Den bör inne­hål­la ett aktivt verb (”skri­ver” istäl­let för ”skri­va” eller ”skrivs”) och sökord. Max 6–8 ord är en bra längd på en webbtextrubrik.

Det är ock­så vik­tigt att rubri­ken på web­ben kan stå ensam, utan bild! Där­för fun­ge­rar inte en rubrik som:

”Nu rul­lar vi vidare!”

För vem för­står den när den lig­ger ensam som en tweet eller som en länk på Face­book där fel bild visas i bildlänken?

Ja, tyd­li­ga­re och mer utför­lig än en prin­tru­brik. Ett skäl är att när vi ser en tryckt sida tar vi in hela lay­ou­ten, vi ser sam­man­hang­et och bör­jar sedan att läsa. På web­ben där­e­mot, är vi främst ute efter att hit­ta det vi söker vil­ket gör att vi ofta mis­sar helheten.

Ingres­sen är som regel tre mening­ar lång och berät­tar vad tex­ten inne­hål­ler. I de fles­ta fall kom­mer dina läsa­re inte läng­re än till rubrik och ingress, så se till att du späc­kar ingres­sen med inne­håll. Här kan du ta till de 5 W:na från jour­na­li­sti­ken: ”who?”, ”what?”, ”when?”, ”whe­re?” och ”why?”.

Lagom är bäst. Se till att sökor­den före­kom­mer rik­ligt i dina tex­ter utan att gå till över­drift. Vari­e­ra språ­ket med syno­ny­mer, vil­ket även Goog­le upp­skat­tar. Tänk även hela sök­fra­ser och kopp­la gär­na in ett ort­namn för att fånga upp det loka­la söket, om du ver­kar lokalt.

Ställ dig frå­gan: ”Vem bryr sig om det­ta och varför?”om och om igen. Kan du inte moti­ve­ra det är tex­ten inte viktig.

Svår­for­ce­rat, eller hur?

8. Utnyttja länkkraften

”Läs mer” är Sve­ri­ges van­li­gas­te länktext. Det är ock­så den säms­ta. Över­allt där du kan skri­va utför­li­ga län­kar bör du göra det. Dels ser Goog­le län­ken som en eti­kett som visar vad som hän­der när man klic­kar på län­ken, dvs du vin­ner sök­mo­to­rop­ti­me­rings­po­äng på att låta det stå ”Pre­nu­me­re­ra på nyhets­bre­vet”, dels drar du nyt­ta av att län­ken avvi­ker färg­mäs­sigt från tex­ten i övrigt, vil­ket gör att blic­ken dras dit.

Se på Folk­tand­vår­den Sve­ri­ges webbplats:

Om du är missnöjd

Är du inte nöjd med din tand­vård som du fått ska du i förs­ta hand vän­da dig till den som utfört vår­den. Om ni inte kan kom­ma över­ens ska du gå vida­re med dina syn­punk­ter till kli­nik­chef eller verk­sam­hets­chef eller i näs­ta steg tand­vårds­di­rek­tö­ren i ditt lands­ting. Inom var­je lands­ting finns en pati­ent­nämnd, även kal­lad för­tro­en­de­nämnd, som du kan kontakta.

Om du anser dig fel­be­hand­lad kan du ock­så vän­da dig till IVO – Inspek­tio­nen för vård och omsorg.

9. Punktlistor, ja tack

Allt som kan läg­gas i en punkt­lis­ta bör läg­gas i en punkt­lis­ta. Det är myc­ket tyd­li­ga­re och mer snabb­läst att lis­ta än att räk­na upp med kom­ma­tec­ken. Folk­tand­vår­den Sve­ri­ge igen:

Frisktandvård– vad är det?

Frisk­tand­vård är regel­bun­den tand­vård till fast pris. En smart modell där tan­ken är att din fris­ka mun ska fort­sät­ta vara frisk eller att din tand­häl­sa ska för­bätt­ras om det behövs.

Rätt mycket ingår

Ditt Frisk­tand­vårds­av­tal anpas­sas till dina tand­vårds­be­hov. Ett per­son­ligt vård­pro­gram tas fram uti­från en risk­be­döm­ning som din tand­lä­ka­re eller tand­hy­gi­e­nist gör. Pro­gram­met omfat­tar både egen­vård, före­byg­gan­de vård och behandling.
Åtgär­der som all­tid omfat­tas av avta­let är:

• Under­sök­ning­ar och utredningar.
• Häl­so­främ­jan­de insat­ser som mun­hy­gi­e­n­in­struk­tion och kostråd.
• Behand­ling av sjuk­doms- och smärt­till­stånd som kari­es och tandlossning.
• Repa­ra­tiv tandvård.
• Akut­tand­vård.

10. Skriv i relevansordning

Vad är vik­ti­gast? Låt all­tid det stå överst. All­tid. Har du tagit emot en text från någon annan för att lad­da upp den är det ditt jobb att ska­pa möj­lig­he­ter för att tex­ten blir läst. Då kan det hän­da att du behö­ver vän­da upp och ner på hela text­pann­ka­kan för att få ut det got­ti­gas­te. Det är van­ligt att ovana skri­ben­ter kom­mer till sak först läng­re ner i texten.

11. Fram med kniven

Webb­tex­ter är oftast kor­ta­re än tryck­ta tex­ter. Det kan hän­da att du behöver
skä­ra bort en hel del om du pub­li­ce­rar en text som ursprung­li­gen var skriven
för pap­per. Vad kan du göra om till en punkt­lis­ta och vad kan lig­ga på en annan
sida?

12. Ett stycke – ett ämne

Det var sant när du gick i sko­lan och det är ännu mer sant i webb­text­sam­man­hang. Håll dig till ämnet. Ett ämne i ett styc­ke och ett ämne per text. Om tex­ten spre­tar är det bätt­re att dela upp den i fle­ra texter.